Plötsligt händer det

Sommaren 2018 är rekordvarm och torkan tvingar bönderna till slakt eftersom det inte finns tillräckligt med foder till vintern. Klimatforskarna får frågan om den extrema torkan beror på klimatförändringarna men det kan forskarna naturligtvis inte svara på. Det kan också vara så att det extrema vädret kan vara en tillfällig, slumpmässig, företeelse som återkommer mycket sällan. ”Slumpen kan ligga bakom torkan” rubricerar SvD en av sina artiklar. Frågan till forskarna är egentligen fel ställd. Det är först i efterhand, när vi har sett hur vädret har utvecklats över en längre tid som det är möjligt att svara på om just det här extrema vädret hänger samman med klimatförändringarna. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om vi i framtiden kommer att se på just den här sommaren som en vändpunkt. År 2030 kanske vi har vant oss vid att det är torka på sommaren. Vi som är lite äldre kan då berätta att: på 1900-talet var det vanligare med regniga somrar där termometern sällan kröp över 18 gradersstrecket. Sen berättar vi att 2018, det var då sommarvädret förändrades. För även om klimatförändringarna sker långsamt över flera år så vill vi människor gärna kunna peka på en viss tidpunkt då allting förändrades. Kanske är det just den här sommaren. Plötsligt händer det…

Money makes the world go around

P1010774En verklig utmaning med att leva klimatneutralt är att sätta sprätt på lönen. Under de senaste veckorna har jag börjat laga kläder och saker som går sönder istället för att köpa nytt (jag är mycket nöjd med mina lappade jeans på bilden ovan). Jag har sytt ihop cykelväskor, lagat regnställ, sulat om vinterkängor, lagat kläder och möbler. För något år sedan hade jag istället slängt de här sakerna och köpt nytt. Jag har aldrig uppfattat mig själv som en ”slit-och-släng”-människa så det har varit lite av ett uppvaknande att inse att mitt spontana sätt att hantera att något är trasigt är att kasta och köpa nytt. Vinterkängorna lämnade jag till skomakaren, så det gick på några hundralappar, men i övrigt har lagandet i stort sett inte kostat mig någonting. Om jag köpt nytt hade tusenlapparna runnit iväg.

Vegetarisk mat är som regel billigare än kött, fisk och fågel även om det kostar en del att köpa lokalproducerade ekologiska grönsaker. Men det kan man unna sig och samtidigt tänka på att man gör en insats för bina. Jag försöker köpa saker begagnat istället för att köpa nytt och det blir också mycket billigare. Att resa blir däremot dyrare. Det kostar mer att åka tåg än att flyga men det beror väl på att flyget har så stora subventioner. Överlag försöker jag också tänka på att leva mer minimalistiskt och bara köpa saker som jag verkligen behöver eller vill ha. Allt det här leder till att utgifterna minskar.

Jag tycker det är roligt att läsa ekonomisidorna i dagstidningar: det vilar en så skönt nervig atmosfär över ekonomibilagan. Det är nästan alltid krisläge: antingen för att räntan är för låg eller också är den för hög eller för oförändrad. Den senaste tiden har bostadsbyggandet både varit för högt och för lågt. Låg eller negativ tillväxt är alltid katastrofalt och men det är det vi kommer att få om många börjar försöka leva klimatneutralt och minskar sin konsumtion. Hur kommer politikerna känna att de måste agera i ett sådant läge? De ekonomiska modeller vi har kommer säkert indikera att ekonomin måste stimuleras så att konsumtionen och tillväxten ökas vilket då går stick i stäv med målet att minska utsläppen av växthusgaser. Klart är i alla fall att ekonomibilagorna kommer att fyllas med artiklar om ”KRISEN”. Jag är dåligt bevandrad i nationalekonomisk teori men det är tydligt att det är något i den här ekvationen som inte går ihop. Hur kan vi utforma en ekonomisk teori som kan inrymma en minskad konsumtion och tillväxt? Money makes the world go around…

Med tåg till Amsterdam

Min dotter Veronika, som är 19 år, gästbloggar om hur hon tog tåget till Amsterdam för att hälsa på sina kusiner.

street-3279454_1920

Jag åkte nyligen till Amsterdam med tåg för att besöka mina kusiner. Det var en lång resa med fem byten där jag fick färdas med både ersättningsbuss och färja. På vägen ner lämnade jag Stockholm Central kl 05.20 och skulle anlända i Amsterdam kl 23.00, det försvårades dock av att tre av tågen jag åkte med blev försenade och resultatet blev att jag övernattade på vandrarhem i Osnabruck och kom fram en dag senare. På vägen tillbaka hade jag dock lite mer marginaler och lämnade Amsterdam kl 07.00 för att sedan ankomma med nattåg till Stockholm kl 06.00 dagen därpå. Det fungerade fint, och jag fick spendera tre timmar med att upptäcka Köpenhamn på vägen. Att ta flyget till Amsterdam tar ca 2 timmar och kostar dessutom hälften så mycket som att ta tåget. Därför är det kanske inte konstigt att många av de som jag har berättat om resan för har rynkat lite på ögonbrynen. Varför spendera så mycket tid och pengar på att åka tåg när flyget är det självklara valet? När jag förklarade att jag ville resa klimatsmart var det många som såg lite oförstående ut, det hade nog inte slagit dem alls att man kan avstå från att flyga för klimatets skull. När jag också nämnde att jag tyckte det var ett äventyr, något kul att testa, var de mer förstående. Och tanken på att tågluffa verkar det vara flera som gillar. Men hur flyget påverkar klimatet, och möjligheten att resa på andra sätt för att vara mer klimatneutral var inte något populärt samtalsämne. Kanske känner sig vissa lite skyldiga för att de väljer att flyga, och vill helst inte tänka på de negativa konsekvenser det får. Det är såklart lättare att blunda lite för hur man påverkar klimatet, då behöver man inte förändra sitt sätt att leva. För det är såklart smidigare att flyga, det är inte bara billigare och snabbare utan man slipper även stressen med fem byten och försenade tåg, men jag är ändå nöjd med mitt val. Även om man bortser från klimataspekten av det hela var tågresan på flera sätt att föredra. Jag fick se stora delar av Danmark, Tyskland och Nederländerna, jag fick spendera en kväll i Köpenhamn och av en slump uppleva staden Osnabruck, jag hade även flera trevliga samtal med mina medresenärer och i det stora hela gav tågresan mig en intressant upplevelse som jag aldrig skulle ha fått efter en två timmars flygresa.

Det sista trädet på Påskön

chile-1740813_1920

För många år sedan såg jag ett program där arkeologer berättade om hur livet utvecklats på Påskön. Ön var ursprungligen täckt av skog som de polynesier som koloniserade ön använde som bränsle och för att bygga kanoter. Polynesierna etablerade ett samhälle där förbrukningen av skog var betydligt större än återväxten och till slut hade alla träd huggits ned och befolkningen på Påskön hade inte längre möjlighet att resa från ön eftersom de saknade virke för att kunna bygga kanoter. Möjligheterna att fiska och göra upp eld hade också kraftigt försämrats. Arkeologerna i programmet raljerade över hur dumma polynesierna var när de sågade ned det sista trädet. Hur tänkte de egentligen? Vad sa de till varandra? Jag tror att arkeologerna kan få svar på sina frågor om de ser sig omkring i vårt samhälle just nu.

I boken ”Vår tid på jorden” beskriver Johan Rockström och Mattias Klum hur vi under de senaste 10 000 åren har levt i den geologiska tidsåldern Holocen som karaktäriserats av att klimatet har varit ovanligt stabilt och gett mycket goda förutsättningar för att utveckla våra civilisationer. Sedan början av 1800-talet har vi använt kol och olja och därigenom ökat mängden koldioxid i atmosfären men klimatet har fortsatt att vara stabilt eftersom olika geokemiska processer i jorden strävar efter att bevara det rådande jämviktsläget för klimatet och kompenserar för människans utsläpp. Men vi kommer allt närmare den punkt där jordens klimatsystem kommer att tippa över i ett annat jämviktsläge och då finns det ingen återvändo. Klimatet kommer att vara förändrat för alltid och det kommer att vara betydligt mer instabilt än idag. Möjligheterna att försörja mänskligheten kommer att vara betydligt sämre och vi kommer att få leva med regelbundet återkommande naturkatastrofer. Om vi då börjar arbeta aktivt för att minska utsläppen av växthusgaser så är det försent. Jordens geokemiska processer kommer att sträva efter att stanna kvar i det nya jämviktsläget även om detta är betydligt sämre för mänskligheten. Vad hände på Påskön när det inte längre fanns virke så att man kunde fiska och göra upp eld? Det blev svält och kanske också krig mellan olika stammar. Miljömagasinet  skriver att 90% av befolkningen dog ut till följd av avskogningen. Vad kommer att hända på jorden när försörjningsmöjligheterna försämras kraftigt och antalet klimatflyktingarna ökar i snabb takt?

Så hur tänker vi nu när vi fortsätter att generera 10 gånger så mycket utsläpp som är hållbart, år efter år? Den polynesier som sågade ned det sista trädet visste nog inte att just det trädet var det sista. På samma sätt vet inte vi vilket år som klimatsystemet tippar över, men vi kommer allt närmare. Mitt intryck är att vi gör det på slentrian. Alla andra lever ju så här, varför ska jag göra på ett annat sätt? Mycket handlar nog också om att de flesta inte förstår allvaret. Vi inser inte att det finns ett datum då det är försent att backa tillbaka.

Jag kan fundera på hur vi kommer att beskriva den här tiden för våra barnbarn. Precis som arkeologerna kommer de naturligtvis att undra. ”Ni hade alla fakta om att klimatet höll på att förändras för alltid och att detta skulle medföra en kraftig försämring för mänskligheten och ändå gjorde ni ingenting. Varför?” Jag skäms redan nu inför mina barnbarn (om jag nu får några) när jag försöker formulera ett svar. Och jag ser mig undrande omkring, varför gör vi ingenting?

Klimatvandring 14/5

snow-3066167_1920Utmaningen att köpa en begagnad cykel, som jag skrev om i mitt förra inlägg, är inställd. Jag hittade nämligen min cykel, lutad mot ett träd, inte alls långt från vårt hus. Någon hade sågat lite i låset men gett upp. Cykeln var annars i bra skick så nu trampar jag nöjt fram på de nysopade gatorna. Vi som cyklar hela vintern vet vilken fantastisk njutning  det är att cykla de första riktiga vårdagarna. Det är svårt att beskriva, något som måste upplevas – prova du också 😉

I lördags var Ulla, Desirée, Lilla och jag på klimatvandring. Diskussionen flöt fritt och vi berörde en rad olika ämnen med anknytning till klimatet. Lilla pluggar på universitetet och berättade om studier som de arbetar med. I en studie undersöks vårt förhållande till plastförpackningar och vilka attityder vi har till att minska användningen av plast. Studien pågår och det ska bli intressant att höra vilka resultat man kommer fram till.

Ett återkommande tema på klimatvandringarna är hur man pratar om klimatet med sina vänner och kollegor som helst inte vill veta av klimatproblemen. För att få en diskussion gäller det att få en ingång som är intressant snarare än skuldbeläggande. Programmet #Storuman som går på Svt på tisdagar är en bra utgångspunkt. Där försöker Björn Ferry och Heidi Andersson få en grupp människor i Storuman att leva mer klimatvänligt. Senaste avsnittet handlade väldigt mycket om de konflikter som uppstår när Björn och Heidi försöker få gruppen att göra större åtaganden om klimatet än vad de är mogna för. Samtidigt får man en god förståelse för deltagarnas perspektiv vilket gör att man kommer ifrån polariseringen. Mycket sevärt, finns även på SVT Play.

Om vi ska leva hållbart måste vi minska vår konsumtion. Det låter ganska tråkigt. Då är det betydligt intressantare att diskutera en minimalistisk livsstil, (se t.ex. http://minimalisterna.se/). Vad jag förstår menar minimalisterna att vårt överflöd av prylar står i vägen för att vi ska kunna leva ett gott liv. Mindre prylar gör att vi kan fokusera på det som är viktigt. Att ett minimalistiskt liv också är mera hållbart får man på köpet. Personligen tänker jag sätta mig in i de minimalistiska idéerna och sedan motivera att jag avstår från att konsumera med att jag försöker leva minimalistiskt. Jag tror att det är mindre konfliktfyllt än om jag säger att jag försöker leva hållbart.

Vi pratade också om den stress det innebär att försöka leva hållbart när hela samhället och de strukturer vi ingår i är anpassade efter att vi inte ska leva hållbarhet. Det är krävande att alltid behöva säga nej, att hela tiden leta efter ett hållbart alternativ. Vi i gruppen som är lite äldre konstaterade att man måste vara snäll mot sig själv. Gör så gott du kan och acceptera att det kan bli fel. Ibland hinner man inte sätta sig in i vad som är rätt val och då får man bortse från hållbarhetsfrågorna. Energin räcker inte alltid till. Det är också bra med event som t.ex. klimatriksdagen.se den 4-6 maj där man kan träffa likasinnade. Vi från klimatgruppen kommer att vara på plats och finnas i Naturskyddsföreningens monter.

Vi pratade också om valet, vad som händer med marknadsekonomin om alla lever hållbart, att det är bra med tävlingar för att engagera i att leva hållbart och en hel del annat.

Klimatvandringarna drar igång igen i höst. Jag har en idé om att vi ska vandra längs Stockholms kustlinje år 2100. I mitt yrke har jag arbetat en del med översvämningsanalyser så jag kan räkna fram var den kommer att gå. Återkommer med datum när hösten närmar sig.

En utmaning

Någon har utmanat min klimatvänlighet genom att sno min cykel. Nu måste jag nämligen köpa en ny cykel och det klimatvänligaste är då att köpa en som är begagnad. Tanken på att börja leta efter cyklar på blocket och resa runt och prova cyklar hos privatpersoner tar emot. Köper man en ny cykel kan man välja mellan alla de modeller som finns i butiken och det är betydligt mer bekvämt. Men nu har jag googlat lite och det finns tydligen butiker med ett stort utbud av nyservade,  begagnade cyklar. Jag tror jag ska prova det. Vi får se hur det går.

Klimatvandring 17/3

Igår gjorde Ulla, David och jag en klimatvandring runt Djurgården i det vackra vädret. Precis som förra gången så rörde sig diskussionen fritt kring olika frågor om klimatet såväl som en del annat t.ex. turskidåkning i fjällen. Här är en liten resumé av de frågor jag tyckte var intressantast.

Varför förstår inte folk att vår livsstil är ohållbar? Om alla levde som svenskarna skulle de behövas 3,4 jordklot enligt WWF. Vårt sätt att leva genererar 10 gånger så mycket klimatgaser som är hållbart enligt Naturvårdsverket. Osv. De flesta vet att om jag gör av med 3,4 gånger (eller 10 gånger) min lön varje månad så går jag snart i konkurs. Ändå är det en försvinnande liten minoritet som försöker ändra sin livsstil. Samtidigt upplever vi att det är svårt att diskutera de här frågorna med människor i vår omgivning, det blir en genast en konflikt, lite dålig stämning. Men det kanske kommer ur att många bär på en inre konflikt som vi tvingar upp i ljuset när vi försöker få upp hållbarhetsfrågorna på bordet? Vi tar gärna upp flyget eftersom det är den mest tydliga klimatfrågan, samtidigt är det kanske den ömmaste punkten hos många, den där diskussionen lätt låser sig. Vi pratade om att det kanske är lättare att diskutera kring matens, eller bilens betydelse för klimatet eftersom det inte är lika konfliktfyllt. Många kan vara intresserade av att diskutera för och nackdelar med att inte äga bil då man bor i en storstad. Samma sak med mat. Flera kända kockar, t.ex. Mattias Dahlgren går över till att laga vegetariskt och är man matintresserad är det en fråga med många roliga infallsvinklar, inte bara klimatet. Flyget däremot är så hårt: om du flyger förstör du dina barns möjligheter att leva ett bra liv. Du är en dålig människa. Punkt.

Vi lovordade SNFs senaste utredning om klimatskadliga subventioner. Även om ingen av oss hunnit läsa rapporten var vi helt överens om att det är den typen av utredningar världen behöver.

Vad är det goda livet? Det kanske inte behöver stå i motsättning till ett klimatneutralt liv? De flesta av oss är ju så stressade att vi har svårt att få tid att reflektera över den här typen av frågor. Vi behöver avkoppling från stressen och då är det så lätt att köpa en charterresa för att kunna varva ned. Reklamen uppmanar hela tiden till att vi ska unna oss det. Sen ligger det i tidsandan att vi ska maxa vår upplevelse; om vi ska vandra i berg så ska det vara världens vackraste berg. Rent generellt så är det inte bra för klimatet att maxa upplevelser. Den vackraste bergskedjan är sällan den som ligger närmast och samtidigt är det en stress i att maxa vilket förmodligen gör att man upplever mindre. Den som flyger till Kiruna, tar helikopter till Kebnekaise fjällstation, knallar upp på toppen och sedan flyger hem upplever förmodligen mindre av fjället än den som tar god tid på sig att upptäcka omgivningarna runt Grövelsjöns fjällstation. Om man reser från Stockholm är det senare betydligt bättre ur klimatsynpunkt. För mig innebär det goda livet bland annat veta att jag lämnar efter mig en värld där mina barn kan leva ett gott liv, en planet med fungerande ekosystem och hållbara livsstilar. Jag tror att jag delar den inställningen med väldigt många. Ett gott liv är också att ha gott om tid och vi pratade en del om hur man gör av med mindre pengar när man lever hållbart. Hur ska man använda det som blir över? Ett bra sätt är ju att arbeta mindre men det är något som är svårt med den arbetsmarknad vi har idag. Men man kanske ändå skulle försöka?

Vi avslutade vandringen med en kopp kaffe och då diskuterade vi några aktiviteter:

  • Vi ska använda bloggen mer till att informera varandra om vad vi gör och se till att länka till SNFs klimatgrupp på facebook
  • Följa upp hur det går med Coops alla reseerbjudanden. Det finns flera motioner till Konsumentföreningens årsmöte som har påtalat att det stämmer dåligt överens med Coops miljöprofil att erbjuda flygresor.
  • Skriva en insändare till Friskisspressen och efterfråga klimatvänliga träningsresor.
  • Skriva till Allt om Mat och lovorda att de skriver mer och mer om vegetarisk mat, och samtidigt fråga om de har några klimatvänliga matresor.
  • Föreslå att vi har teman på våra möten med SNFs klimatgrupp så att det blir lite intressanta diskussioner. Olika förslag på teman skulle kunna vara:
    • Vad är det goda, klimatvänliga livet?
    • Klimatet i kulturen
    • Psykologi och klimatfrågan
    • Bostaden och klimatet
    • Maten och klimatet.

Nästa vandring är planerad till lördag den 14 april kl 14. Häng gärna med och dyk in i diskussionerna. The more, the merrier!