Välkommen på klimatvandring!

Är du bekymrad över klimatfrågan men känner att du inte riktigt har någon att prata med? Att ta upp ämnet med vänner och bekanta känns obekvämt eftersom du då, indirekt, kritiserar de långa flygresor de gör på semestern som de är väldigt förtjusta i? Då är du välkommen på klimatvandring tillsammans med oss i SNFs klimatgrupp på:

  • Lördag 17/3 kl. 14
  • Lördag 14/4 kl. 14

Vi startar vid djurgårdsbron, brofästet på ö-sidan, östra delen av gatan och går ett varv runt djurgården för att sedan avsluta med att fika på ett café. Under vandringen har vi fria diskussioner om klimatfrågan och annat som känns angeläget.  Ingen anmälan behövs.

Hoppas vi ses!

Förbjud utsläpp av klimatgaser

Forbud flyg

Asbest är ett material med utmärkta tekniska egenskaper för användning i byggnader. Det är hållbart men ända smidigt, fungerar bra som brandskydd, är värme- och ljudisolerande och har hög kemisk beständighet. Tyvärr upptäckte man på 50-talet att dammet från asbest var giftigt och därför infördes ett förbud mot den farligaste formen av asbest 1976, och totalförbud 1982. Byggindustrin fick utveckla och använda andra material som kanske var sämre eller dyrare. Jag tror dock att alla var överens om att förbudet var bra eftersom inget företag vill se sina anställda dö i lungcancer.

Klimatgaserna är giftiga på samma sätt som asbest, de som drabbas befinner sig bara lite längre bort. Klimatflyktingarnas misär är många gånger lika stor som de lungcancersjuka byggarbetarnas. Men av någon anledning kan vi inte tänka oss att införa förbud mot utsläpp av klimatgaser.

Utsläppen av klimatgaser ska istället fasas ut genom att vi utvecklar teknologi som inte orsakar utsläpp och som kan ersätta den gamla klimatgasgenererande teknologin. Regeringen försöker främja ”rätt” teknologier genom att dela ut bidrag för att t.ex. installera värmepumpar, premiera miljöbilar och nu senast för att främja elcyklar. Tyvärr har ingen av de här satsningarna haft någon som helst effekt på Sveriges utsläpp av klimatgaser. Ur ett konsumtionsperspektiv har svenskarnas utsläpp legat på samma nivå sedan början av 1990-talet (se Naturvårdsverket). Varför fungerar det inte?

Anledningen är att all utveckling av ny teknologi också leder till att vi blir rikare. Vi får mer pengar att spendera och den avgörande frågan är hur vi väljer att spendera pengarna. Om jag ersätter min gamla oljepanna med en värmepump minskar utsläppen av klimatgaser för att värma upp mitt hus och jag får lägre kostnader för uppvärmning. Om jag då använder de pengar jag sparar för att semestra i Thailand leder värmepumpsinvesteringen totalt sett till att mina utsläpp ökar. Väljer jag däremot att köpa närproducerad mat för pengarna minskar utsläppen ytterligare. Svenskarna i stort har tyvärr valt att använda sin höjda levnadsstandard till att öka sitt flygande, öka sin köttkonsumtion och köpa mer kläder än någonsin förr. Allt detta har en negativ påverkan på klimatet.

Men någon gång når vi väl en nivå där vi inte längre vill öka vår konsumtion? Som stort fan av TV-serien Downton abbey tror jag tyvärr inte det. Charmen hos den Engelska överklassen i slutet av 1800-talet låg ju i att det inte fanns någon övre gräns för hur mycket lyx de unnade sig eller hur stor stab av tjänstefolk de ansåg sig ha behov av. På samma sätt finns det ingen övre gräns för hur hög lön en börs-VD anser sig vara förtjänt av heller stora kundvagnarna skulle kunna vara i Ullared.

Vi kommer aldrig att hinna utveckla klimatsmart teknologi för att tillgodose människans önskan att konsumera om vi vill rädda klimatet. Oljan är enastående svår att ersätta, likaså nötköttet. Vi måste istället ändra inriktning och se hur vi kan införa förbud mot att generera klimatgaser, t.ex. genom att införa skatt på utsläpp som hela tiden ökas.

I klimatfrågan verkar regeringen dessutom ha glömt bort vilken roll den spelar i en marknadsekonomi. För att fasa ut asbest valde regeringen att införa ett förbud och lämnade sedan till marknaden att hitta andra material och teknologier för att bygga hus. Regeringen värnade människors hälsa och skapade rättvisa spelregler för företagens konkurrens.  På samma sätt har man gjort med många andra miljögifter. Men i klimatfrågan tror sig regeringen ha i uppgift att försöka påverka vilka teknologier som ska utvecklas, på samma sätt som i en planekonomi. Regeringen bör istället sträva efter att förbjuda utsläpp av klimatgaser så snabbt som möjligt och sedan lämna till marknaden att tillgodose vårt omättliga konsumtionsbehov.

Pod med Björn Ferry och Heidi Andersson

Jag måste tipsa om ett avsnitt i Sveriges radios magasin klotet från den 20/12 som är bland det bästa jag hört, sett eller läst om klimatfrågan. Skidskytten Björn Ferry och Heidi Andersson (världsmästare i armbrytning) har bestämt sig för att bli fossilfria till 2025 och tillsammans med filosofen Jonna Bornemark och prästen Henrik Grape diskuterar de vad detta innebär. Diskussionen kretsar kring frågor som: Vad är ett gott liv? Vad är det för mekanismer i vårt medvetande och vårt samhälle som gör att det är så svårt att ta tag i problemet? Vad är individens ansvar och vilka beslut måste tas av samhället? Programmet har en genuint positiv karaktär, dels för att Björn och Heidi ser sitt projekt som en spännande utmaning som gör livet meningsfullt och dels för att Jonna är så sprudlande intresserad av de frågor som diskuteras. Björn och Heidi har en blogg om sitt projekt: http://www.fossilfri.com/

Surrealistiskt om stockholmarnas flygresor

Stockholm stad har länge valt att bortse från utsläpp orsakade av stockholmarnas konsumtion som uppstår utanför kommunens gränser. Genom att göra detta har man kunnat gå ut med positiva nyheter om att stockholmarnas utsläpp av klimatgaser minskar trots att de i själva verket har legat på ungefär samma nivå sedan början av 1990-talet. Nu verkar det dock ske ett trendbrott och miljöförvaltningen har bl.a. presenterat rapporten: Klimatpåverkan från stockholmarnas flygresor.

Det är en grundlig genomgång av våra resor där vi bl.a. får veta att:

  • Stockholmarna gör 2,4 tur- och returresor per invånare och år.
  • Genomsnittslängden för en resa motsvarar en resa till Portugal.
  • Två tredjedelar av resorna är privatresor
  • Flygresorna orsakar utsläpp av 1,1 ton koldioxid per person och år.
  • Eftersom utsläppen sker på hög höjd är klimatpåverkan ungefär dubbelt så stor som om utsläppen sker vid marknivå. Flygresorna orsakar alltså snarare utsläpp av 2,2 ton koldioxid per person och år. Forskningsläget kring det här är dock osäkert.

Om jag tolkar siffrorna rätt så orsakar alltså varje flygresa av medellängd utsläpp på 0,92 ton koldioxid. Om jag vill leva klimatneutralt ska mina klimatutsläpp uppgå till maximalt 1 ton per år. Slutsatsen blir alltså att om jag vill göra en flygresa per år så måste jag leva som på medeltiden under resten av året. Det kan jag naturligtvis inte göra så den enda rimliga slutsatsen blir att helt sluta flyga.

Medeltidsveckan

Medeltidsvecka hela året?

Omsatt till pengar skulle man kunna säga att om jag tjänar 100 000 kr per år så är det en dålig idé att använda 92 000 kr per år på att göra en flygresa. Det är så mycket annat man behöver…

Det är här det blir surrealistiskt för när P4 Stockholm intervjuar Charlotta Porsö som är miljöförvaltningens projektledare säger hon att: ”Vi tycker inte man ska sluta flyga utan man kan kanske fundera på hur man reser”. Jag förstår absolut ingenting, det är alltså okej att bränna hela lönen (eller koldioxidbudgeten) på en enda flygresa? Det måste vara något fel i mitt resonemang men jag kan inte hitta det och just nu känner jag mig som om jag är huvudpersonen i The Truman Show, allting känns lite overkligt.

Är det någon som kan förklara det här för mig?

 

Att leva klimatneutralt gör livet tråkigare

”Vi måste lyfta fram det positiva med att leva klimatvänligt” – är ett mantra som jag tror upprepas hos många organisationer som arbetar med klimatfrågan. Och visst, det är ingen som vill lyssna på oss om vi bara gnäller. Samtidigt tror jag att det kan vara bra att vara ärlig och säga som det är: livet blir faktiskt tråkigare om man lever klimatneutralt. För det är härligt att bränna iväg till Paris, London eller Barcelona över en weekend. Och, jo alternativet att åka på spa-weekend till Nynäs havsbad är också härligt men Paris är Paris.

paris-2971589_1280

Fast till Paris kan man ändå ta sig med tåg. Men jag har drömmar om resor till New York, Patagonien, Indien, Nya Zeeland, Sydafrika osv. Det är bara att hacka i sig att om jag ska vara konsekvent i mitt mål att leva klimatneutralt så kommer jag troligen inte att kunna ta mig till de här platserna. Fast tanken på att ta sig med tåg till Indien tilltalar ju fantasin förstås, den resan kanske kan bli av. Sen har vi det här med oxfilé provencale, den ska man stå över. Jag äter helst vegetariskt 5 av veckans 7 dagar men det finns många klassiska rätter som man gärna vill kunna njuta av under de resterande två dagarna. Tyvärr innehåller flera av dom nötkött.

Trots detta tänker jag försöka leva klimatneutralt eftersom konsekvenserna av klimatförändringarna är så skrämmande: 2050 räknar man med att dagens 60 miljoner flyktingar kommer att ha ökat till 200 miljoner i huvudsak på grund av klimatförändringarna, (se artikel i SvD). Den flyktingström som vi har sett under de senaste åren är alltså troligen bara en västanfläkt mot vad som komma skall. Det jag ser framför mig då är en värld där demokratierna faller, samhället går mot anarki och fascism och andra totalitära ideologier brer ut sig. I värsta fall leder detta till ett tredje världskrig. Jag hoppas bara att jag har fel i de farhågorna. Eller ännu hellre, att vi lyckas bromsa klimatförändringarna så att vi aldrig kommer att testa vad som händer med våra demokratier när vi får 200 miljoner flyktingar i världen.

Konsumtionsskolan

När jag jämför min egen uppväxt på 70-talet och mina barns uppväxt idag så finns det två stora skillnader: Internet och konsumtionen. Det finns mycket intressant att säga om Internet, mest positivt tycker jag, men jag är mer fundersam till hur våra barn uppfostras till att bli storkonsumenter.

Min son har spelat fotboll och varit med på antal olika läger. På min tid ägnade jag mig åt orientering och skidåkning med motsvarande mängd träningsläger. Den största förändringen från 70-talet är att nu delas det ut presenter till alla barn vid varje läger: vattenflaskor, fotbollar och hela matchställ. Vi har haft en stor uppsättning matchställ som knappt har hunnit användas eftersom de har blivit urvuxna. Men barnen vänjer sig att detta är det normala och det är omöjligt som förälder att tacka nej till alla prylar med hänvisning till att det inte är bra för klimatet. Sonen blir ledsen och sonens kompisar och deras föräldrar undrar vad det där är för en udda streber.

På samma sätt är det med mycket annat, t.ex. konfirmationsläger. Själv var jag på läger i Roslagen, min dotter åkte till Spanien. För att vara attraktiv måste det man bjuder på hela tiden ökas: längre resor, mer prylar. Men hur förklarar jag för barnen att det inte är bra att flyga långa sträckor i tid och otid? Och vad säger jag till andra föräldrar? Och vilka krav kan man ställa på kyrkan som försöker göra konfirmationen mer attraktiv i en tid då allt färre unga väljer att konfirmera sig?

Ingen bil – 6 månader senare

Jag berättade i ett tidigare inlägg att vi har skrotat bilen, hur har det gått?

Jag kan konstatera att man ganska snabbt anpassar sitt sätt att göra saker till de nya förutsättningarna. Så väljer vi numera ofta vin framför öl till middagen på fredagar och lördagar. Att svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet och lasta några flaskor vin i cykelkorgen fungerar fint men öl blir lite för tungt och otympligt. Det är också intressant att se att vi nu gör saker på sätt som vi inte riktigt kunde föreställa oss när vi hypotetiskt resonerade kring hur vi skulle leva vårt liv utan bil. Jag kan t.ex. svänga förbi matbutiken på vägen hem en extra gång under veckan för att plocka upp tunga saker som mjölk, yoghurt, konserver, läsk till barnen osv. I vårt hypotetiska resonemang skulle allt köpas vid ett tillfälle och då behövde vi bil för att frakta hem allting.

Som tonårsföräldrar saknar vi möjligheten att snabbt kunna ge oss iväg och leta efter ungdomarna när de inte kommer hem i tid på fredag eller lördag kväll. Vid ett tillfälle tvingade vi sonen att ta taxi hem istället för att resa med kollektivtrafik genom hela stan mitt i natten. Det var något fotbollsderby och vi var oroliga för att det skulle vara stökigt på stan. Vi betalade naturligtvis för taxin men sonen var helt övertygad om att det hade varit mycket bättre att använda pengarna till att shoppa kläder på NK. Även här finns det alltså alternativa sätt att lösa problemen, vi har ganska nära till bilpoolen men kan inte lita på att det alltid finns en bil som är tillgänglig. Taxi är alltid en möjlighet och skulle det bli riktig kris får man övertala en granne, vän eller släkting som har bil att hjälpa till.

Eftersom vi har ändrat våra beteenden använder vi bilpoolen mer sällan än vi trodde att vi skulle göra vilket har hjälpt oss att minimera vår klimatpåverkan vilket är bra för klimatet!

Annars funkar det hur fint som helst med bilpool. Vi använder Sunfleet som har fräscha och välservade bilar som är mycket lyxigare och trafiksäkrare än den typ av bil som jag skulle unna mig att köpa. Med hjälp av Sufleets appar är det enkelt att boka och hämta bil. Den enda nackdelen är att de flesta bilarna går på diesel som ju har en stor negativ påverkan på luftkvalitén i städer. Jag försöker trösta mig med att de enda gångerna vi hyr bil är när vi ska åka till svärfars lantställe.

sunfleet_delivery2-lq3

Tack och lov finns inte bilen på bilden på någon av poolplatserna nära oss. Jag skulle känna mig korkad som en Trump-anhängare om jag körde runt i en bil som är så uppenbart överdimensionerad. Vet inte hur mycket den drar men med tanke på hur tung den ser ut måste det vara en hel del. Till vilken nytta?