Det sista trädet på Påskön

chile-1740813_1920

För många år sedan såg jag ett program där arkeologer berättade om hur livet utvecklats på Påskön. Ön var ursprungligen täckt av skog som de polynesier som koloniserade ön använde som bränsle och för att bygga kanoter. Polynesierna etablerade ett samhälle där förbrukningen av skog var betydligt större än återväxten och till slut hade alla träd huggits ned och befolkningen på Påskön hade inte längre möjlighet att resa från ön eftersom de saknade virke för att kunna bygga kanoter. Möjligheterna att fiska och göra upp eld hade också kraftigt försämrats. Arkeologerna i programmet raljerade över hur dumma polynesierna var när de sågade ned det sista trädet. Hur tänkte de egentligen? Vad sa de till varandra? Jag tror att arkeologerna kan få svar på sina frågor om de ser sig omkring i vårt samhälle just nu.

I boken ”Vår tid på jorden” beskriver Johan Rockström och Mattias Klum hur vi under de senaste 10 000 åren har levt i den geologiska tidsåldern Holocen som karaktäriserats av att klimatet har varit ovanligt stabilt och gett mycket goda förutsättningar för att utveckla våra civilisationer. Sedan början av 1800-talet har vi använt kol och olja och därigenom ökat mängden koldioxid i atmosfären men klimatet har fortsatt att vara stabilt eftersom olika geokemiska processer i jorden strävar efter att bevara det rådande jämviktsläget för klimatet och kompenserar för människans utsläpp. Men vi kommer allt närmare den punkt där jordens klimatsystem kommer att tippa över i ett annat jämviktsläge och då finns det ingen återvändo. Klimatet kommer att vara förändrat för alltid och det kommer att vara betydligt mer instabilt än idag. Möjligheterna att försörja mänskligheten kommer att vara betydligt sämre och vi kommer att få leva med regelbundet återkommande naturkatastrofer. Om vi då börjar arbeta aktivt för att minska utsläppen av växthusgaser så är det försent. Jordens geokemiska processer kommer att sträva efter att stanna kvar i det nya jämviktsläget även om detta är betydligt sämre för mänskligheten. Vad hände på Påskön när det inte längre fanns virke så att man kunde fiska och göra upp eld? Det blev svält och kanske också krig mellan olika stammar. Miljömagasinet  skriver att 90% av befolkningen dog ut till följd av avskogningen. Vad kommer att hända på jorden när försörjningsmöjligheterna försämras kraftigt och antalet klimatflyktingarna ökar i snabb takt?

Så hur tänker vi nu när vi fortsätter att generera 10 gånger så mycket utsläpp som är hållbart, år efter år? Den polynesier som sågade ned det sista trädet visste nog inte att just det trädet var det sista. På samma sätt vet inte vi vilket år som klimatsystemet tippar över, men vi kommer allt närmare. Mitt intryck är att vi gör det på slentrian. Alla andra lever ju så här, varför ska jag göra på ett annat sätt? Mycket handlar nog också om att de flesta inte förstår allvaret. Vi inser inte att det finns ett datum då det är försent att backa tillbaka.

Jag kan fundera på hur vi kommer att beskriva den här tiden för våra barnbarn. Precis som arkeologerna kommer de naturligtvis att undra. ”Ni hade alla fakta om att klimatet höll på att förändras för alltid och att detta skulle medföra en kraftig försämring för mänskligheten och ändå gjorde ni ingenting. Varför?” Jag skäms redan nu inför mina barnbarn (om jag nu får några) när jag försöker formulera ett svar. Och jag ser mig undrande omkring, varför gör vi ingenting?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s